GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Alexander Jepsen: Sagan om 38 kungariken och de två republikerna

Alexander JepsenSkicka e-post
Fantasy • Publicerad 12 oktober 2021
Alexander Jepsen
Detta är en personligt skriven text i Min Hockey. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Metuiderna var ett mäktigt folkslag som levde långt före vår tid.
Metuiderna var ett mäktigt folkslag som levde långt före vår tid.
Foto: JOHAN LÖF

Det var en gång två republiker där Metuiderna regerade. Egentligen ingick folkslagen i ett större sammanhang med 40 andra riken. I detta universum var Metuiderna två av de mäktigaste på den tredje våningen.

Alla slogs med varandra för att kunna avancera i det femvåningshus där Metuiderna just nu befann sig på mitten.

Metuiderna ansåg att om bara man har rätt i sak kan man göra lite som man själv vill. Går det att tjäna några fler guldmynt så var det inte mer med det. Det var bara att köra över de andra på våningsplanet.

De ansåg sig större och mäktigare trots att det samtidigt fanns kungadömen i östra Småland och Skaraborg som absolut hade kunnat hävda sin storlek mot de andra. Men de tuggade i sig och var mer angeläget om att den gemensamma saken på sikt skulle bli starkare för att utmana rikena på det andra våningsplanet.

Det tyckte inte Metuiderna. För de hade rätt i sak.

Efter ett helt år utan att de fått visa upp hur duktiga de var inför åskådare blev de därför sugna på att lägga nästa på att inte har några att strida mot.

Men då ställde sig en lite minoritet upp och sa nej. Här går historierna i sär och det är alltid segrarna som skriver historien. 1800-talshistoriker hävdar att den lilla minoriteten var ivrigt påhejade av hela våningsplanets skötare.

Den instans som egentligen inte hade någon beslutande makt utan mest fanns där som något som höll i hop allting och försökte ena viljor som ville olika. Den enda som kunde bestämma något var fastighetsskötaren men han struntade väl i våning tre.

Höll sig helt borta ens från debatten, visade sig inte ens på Forum Romanum utan levde mest gott och syntes på diverse VIP-läktare här och där, såklart flera våningar upp.

Men vad skulle då hända?

Metuidernas högsta önskan var att få klättra upp för den gyllene stegen till nästa våningsplan. För att få göra det var reglerna klara. De måste eliminera samtliga andra kungadömen och tvinga dem att vika hädan för de mäktigaste.

Problemet för Metuiderna var att ingen ville möta dem, varken i norr eller söder. Ett problem de var tvungna att ta sig runt.

De var ju inga upprorsmakare. Nej då, inte då. De hade rätt i sak och skulle enligt eget tycke mest behöva sitta och vänta på motstånd.

Plötsligt stod den där. Den stora slutstriden. Ingen kunde se på och det där med transparens var varken Metuidernas eller fastighetsskötarens stora käpphäst i livet.

Men efter många om och men kompenserades Metuiderna och fick ett mer förmånligt avtal än de andra 38 kungadömena. Republikerna fick inte som de ville, men de fick något och nöjde sig med det.

Egentligen var det ju vad hela den här historien handlade om. Att Metuiderna ansågs sig själva som högadel och för mer än de andra.

Att saker sedan göms i andra skepnader. Det pratade vi aldrig om.

En förlikning nåddes och det var väl för väl.

Sedan levde alla lyckliga...